Obs:För alla som är oroliga för att våra Ragdolls ska gå ut. De lämnas aldrig utan tillsyn när de är utanför huset. Vi har också en stor, avskärmad veranda som de njuter av när vädret inte är för varmt.
Jag har varit en kattmänniska hela mitt liv och hade tre katter när jag träffade min man Fred 1983. Han påstod att han verkligen inte brydde sig om katter. Hans åsikt förändrades snabbt och med åren växte vår kattfamilj. Alla våra katter var räddningar i behov av vård, några svältande, några extremt sjuka. När de var friska fick vi dem kastrerade eller kastrerade. Fred började titta på kattraser på nätet och bestämde sig för att om han någonsin skaffade en katt med flit så skulle det vara en Ragdoll.
På en loppmarknad våren 2005 beundrade jag en korg som skulle passa perfekt för en kattbädd. En dam i närheten hörde mig prata om korgen och frågade om jag ville ha en katt till. När jag frågade henne vilken sort, svarade hon:"Ragdoll." Efter att ha kört 50 mil för att hämta den här katten informerar hon oss om att det finns två katter:trasdockan och en smoking. De var ungefär ett år gamla och var ett sammankopplat par. Hon blev chockad över att vi skulle ta båda. Jag fick en känsla av att om vi inte tog båda, skulle hon slänga ut smokingen på gatan och båda katterna skulle lida. Hanen var en stor blåögd, tvåfärgad floppy ragdoll med den typiska avslappnade söta personligheten. Vi kan inte vara säkra på att Patches är en renrasig Ragdoll, men med sin färg, temperament och floppighet verkar han vara det. Efter 12 år är han fortfarande en fröjd och en fröjd i våra liv.
I slutet av november 2006 överraskade jag Fred genom att ta honom till en Ragdoll-uppfödare på hans födelsedag, som var i Houston, 200 miles från vårt hem i Corpus Christi. Hon hade två kullar som skulle vara klara att gå i slutet av december. Ett litet plomberat, mitted honkula av ludd stack ut bland resten, som var väldigt lugna och älskade att sitta still när vi höll dem. Inte fröken Cee, vid sex veckor gammal sprang hon överallt, och när hon till slut fångades ville hon inte sitta still. Hon var Freds val. Vi hämtade henne direkt efter jul. Hon var inte så glad över den långa resan hem och berättade om det hela vägen. Även om hon är en Ragdoll med stamtavla har hon inte den typiska tillbakalutade personligheten. Hon var elva år gammal i oktober, är fortfarande väldigt egensinnig och tvekar inte att berätta vad hon tycker. Vid tillfällen när hon blir riktigt upprörd kommer hon att hyperventilera, och vi måste lugna ner henne. Medan hon fortfarande var väldigt ung gjorde jag tröjor som hon kunde ha på sig när hon gick ut. Hon älskade att bära dem.
I september 2016 fick Missy diagnosen skivepitelcancer på näsan. Efter att ha granskat alla tillgängliga behandlingsalternativ tog vi henne till Texas A&M i College Station (250 miles nordost härifrån) för strålbehandling, eftersom detta har den bästa framgångsbetyget och ingen smärta. Hon fick behandlingen i november och nu nio månader senare är hon cancerfri. Veterinärerna sa till oss att om hon förblev cancerfri i sex månader med all sannolikhet skulle cancern inte komma tillbaka. När vi var på College Station köpte vi en A&M-tröja som jag ändrade för att passa henne och fäste ett rosa band för cancermedvetenhet. November 2017 hade Missy en skorpa på näsan där cancern hade varit. Vår veterinär och den på Texas A&M kände sig säkra på att det inte var cancer, men ville kolla upp det för att vara säker. En biopsi gjordes, och det var inte cancer, utan en typ av dermatit, som försvann efter några dagars behandling med salva. Hennes näsa ser bra ut igen.
Oktober 2007, på sin webbsida, publicerade vår uppfödare en bild på en blåspetsig hane med de djupaste blå ögonen jag någonsin sett hos en katt. Han var 1 ½ år gammal och såldes tillsammans med sin bror till ett par som uppenbarligen inte var kattmänniskor. Efter nio månader fick uppfödaren ett telefonsamtal om att hon skulle hämta katterna annars skulle de slänga ut dem på gatan. Hon arbetade med dessa katter i flera månader för att resocialisera dem. Blue var rädd för allt och den andra katten var ganska aggressiv. Vi gjorde en annan resa till Houston för att träffa honom. Så fort vi satt i soffan kom han in i rummet, kom direkt till oss, ramlade ner och blottade magen. Efter den uppvisningen var vi tvungna att ha honom. Det visade sig att han är Missys bror till kullen sex månader före henne. Det tog inte lång tid för Blue att sätta sig in och utveckla vanan att skrika på mig om han inte får sin vilja igenom. Han gillar att använda kattlådan som vi har på verandan till utekatterna och kommer att skrapa på dörren när han vill gå ut på pottan. Han är rädd för mörkret, och nästan varje natt kommer han att gå till var och en av ytterdörrarna. Jag ska öppna dörren och när han ser att det är mörkt ute så skriker han på mig. Jag antar att det är mitt fel att jag låtit det mörkna. Inte så mycket nu, men när han var yngre gjorde han ett långt utdraget gnällljud. Det lät så mycket som en siren att jag skulle plocka upp honom, berömma honom och kalla honom en brandbil. Efter flera månader kunde jag plocka upp honom och säga åt honom att vara en brandbil, och han skulle låta sin siren ljuda.
Juni 2009 fick jag ett mail från vår uppfödare där vi frågade om vi kände någon som skulle ge ett bra hem till en 5 ½ år gammal, pensionerad drottning. Efter ytterligare en resa till Houston återvände vi med Victoria, en blåspetsig, mitted hona, mycket mindre än våra andra. Under sin kattunge var hon en utställningskattunge och blev uppfödare efter uppväxten. Hon knöt sig omedelbart till mig, men det tog fem år innan hon bestämde sig för att Fred är okej. Även nu om hon tror att jag ser henne sitta hos honom så kommer hon att flytta. Hon gillar att stalka mig, så jag lade till namnet Rose, efter en stalker i en populär tv-serie. Senare när hennes övermodiga personlighet blev uppenbar lade jag till Aster. För mig är hon Victoria Rose Aster.
Alla våra Ragdolls bär sina selar och går med koppel på resor till veterinären. Missy och Blue tycker om att gå till djuraffären och älskar den uppmärksamhet de får från anställda och andra kunder. De beter sig som om jag måste vara galen när jag försöker visa dem fåglarna. För dem är fåglarna duvorna och gracklarna som de ser utanför, som alla katter gärna pratar med från fönstren. Patches och Victoria, som har bestämt sig för att hjälpa mig att skriva, trivs inte med främlingar, så jag försöker inte ta ut dem offentligt.
Har du en Ragdoll-kattunge eller katt? Överväg att skicka in din kattunge! Riktlinjer för inlämning av veckans Ragdoll
