Keep Pet >> Sällskapsdjur >  >> katter >> Beteende

Din katt är ett geni och här är beviset!

Din katt är ett geni och här är beviset!

Alla är intresserade av intra-artskommunikation. Människor som har katter vet definitivt att de försöker kommunicera med sina ljud och kroppsspråk. Men insåg du att din katt faktiskt har utvecklats för att exploatera dig?
Vi vet redan att katter använder sitt spinnande och vokalisering för att få belöning från sina ägare. Men nu finns det vetenskapliga bevis för att katter har anpassat sig för att utnyttja våra mänskliga tendenser. Det verkar som om kattälskare (och till och med icke-kattälskare) är utmärkta elever.
I en studie registrerade forskare spinnande och röster från flera katter under varierande situationer. Dessa spelades upp för en grupp frivilliga och till och med individer som inte äger katter kunde säga att värvningen var mer brådskande¹. De fann att begravd i spinnet låg högre frekvenselement som är i sig svårt för människor att ignorera. Egenskaperna är akustiskt analoga med frekvensen av gråten från ett mänskligt spädbarn och även om det inte är uppenbart för lyssnaren, verkar det som om katter har utvecklats för att utnyttja en människas känslighet för vissa ljud som relaterade till vår avkomma.²
Så din katt förstår dig ner till en grundläggande evolutionär nivå... så väl att det inte ens är ett medvetet val för någon av er. Lyckligtvis är exploatering en dubbelriktad gata eftersom människor verkligen får ut mycket av vår relation med våra katter.

Men nästa gång du hoppar på fötterna för att göra din katts bud, pausa ett ögonblick för att känna igen hans evolutionära geni och din fullständiga följsamhet till hans makt!

Gå med i konFURsationen på Facebook genom att klicka här.

  1. Gropet inbäddat i spinnet. Curr Biol. 14 juli 2009;19(13):R507-8. doi:10.1016/j.cub.2009.05.033. McComb K, Taylor AM, Wilson C, Charlton BD.
  2. Buchwald, J.S. &Shipley, C. (1985). En jämförande modell av spädbarnsskrik. Infant Crying:Theoretical and Research Perspectives, E.M. Lester och C.F.Z. Boukydis eds. (New York:Plenum), s. 279–305