Jag älskar ragdoll-rasen. De är absoluta älsklingar och har den mjukaste pälsen jag någonsin rört. Jag älskar deras vackra blå ögon och buskiga svansar. Mina kattungar kommer alltid att vara en del av min familj. De är mina pälsbebisar som jag älskar av hela mitt hjärta. Innan mina ragdolls hade jag en kalikokatt i femton år som jag älskade enormt. Hon var den första katten jag ägde så det var svårt när hon gick bort. Jag ville att min nästa katt skulle vara unik så det är så jag har vuxit till att älska just denna ras. Sophie var en blå mitted ragdoll. Hon föddes den 7 april 2015. Min treåriga sälmitted ragdoll är en halvsyster till henne. Tyvärr togs Sophie ifrån mig alldeles för tidigt av FIP – Feline Infectious Peritonit. Jag hade hört talas om det förut, men förstod inte riktigt vad det var förrän min kattunge hade det. Jag visste bara att det var en sällsynt sjukdom och chansen var liten att få den. Sedan dess har jag lärt mig att många katter har coronavirus utan att bli sjuka. Men coronaviruset kan mutera till FIP med ett försvagat immunförsvar hos en kattunge. FIP är en så grym dödlig sjukdom utan botemedel. Det påverkade min lilla flickas aptit och hon gick ner i vikt så snabbt under sin sista vecka. Det är en mycket svår sjukdom för veterinärer att diagnostisera och kan påverka katter på olika sätt. Först hade Sophie mjuk avföring som veterinären diagnostiserade som kolit och behandlade med antibiotika. Jag märkte också att hon skulle nysa och blev tillsagd att inte oroa sig när det inte utvecklades till en luftvägsinfektion. De närmaste månaderna verkade hon som en normal kattunge med en hälsosam aptit och växte sig större. Sedan började hon gnisa tänder när hon åt. Jag tog tillbaka henne till veterinären. Hon fick sår i munnen. Veterinären gav henne virala mediciner för att behandla det, men hon blev inte bättre. Hennes aptit hade minskat och det var hon 
slö. Hon sov mer än vanligt. Jag tog med henne tillbaka till veterinären igen och blodprovet visade att hon var anemisk och hade höga nivåer av globuliner. Jag fruktade att hon hade FIP och gick till en annan veterinär för att göra ett ultraljud. Resultaten visade att hennes njurar var förstorade och att det byggdes upp vätska. Jag fick veta att hennes kropp slutade producera röda blodkroppar och en blodtransfusion var inte lösningen. Hon hade slutat växa. Mitt hjärta föll när prognosen var att hon inte skulle ha länge kvar att leva. Jag var i total chock medan det ögonblicket kändes som en väldigt dålig dröm. Hur kunde detta ha hänt? Hon skulle vara en frisk kattunge. Veterinären försökte prednison för att bromsa sjukdomssymtomen, men det hjälpte inte. Jag försökte locka henne med olika typer av mat, men hon åt bara lite godsaker. Det var outhärdligt att se henne stirra på sina rätter utan att äta eller dricka nästan ingenting. Jag ville inte att hon skulle lida. Jag gjorde ett uppföljningsmöte med veterinären som bekräftade prognosen. Den 16 januari 2016 höll jag min lilla flicka i famnen för sista gången medan jag sa hejdå. Det var hjärtskärande. Jag sa att jag var ledsen till Sophie när jag snyftade. Efter att hon passerat kände jag en bråkdels sekund av lättnad som om hon sa till mig "Jag är okej. Var inte ledsen mamma." Men smärtan av att förlora henne var så intensiv. 
Jag tror att min söta Sophie har frid i himlen. Hon leker med mina två andra bebisar som jag förlorade efter missfall. En dag kommer jag att se dem alla i himlen. Tills dess kommer jag att göra mitt bästa för att förstå vad den gode Herren vill att jag ska lära mig av mina erfarenheter. Förhoppningsvis kan jag öka medvetenheten om FIP genom att dela Sophies berättelse samt hedra alla kattungar som har drabbats av FIP. Det var så bra att läsa e-boken från Amazon som heter KONA’S FIGHT:Tiny Kitten, Big Heart och höra någon annans berättelse. Hela intäkterna går till Bria Fund vid Winn Feline Foundation för forskning om ett botemedel. Tack till Deborah och alla som har stöttat det. Jag önskar att det en dag kommer att finnas ett botemedel mot denna fruktansvärda sjukdom. Jag vill fira Sophies liv och lyfta fram de ögonblick vi hade under de korta sex månaderna tillsammans. Det var kärlek vid första ögonkastet när jag träffade henne personligen. Hon var så duktig hela vägen hem och krånglade aldrig. Min andra kattunge agerade ibland som en mamma mot Sophie. Hon skulle ansa lilla Sophie som var så söt att titta på. Andra gånger agerade de också som syskon när de diskuterade maträtter eller sovarrangemang. Sophie njöt av maggnidningar och jag njöt av att lyssna på hennes spinnande. Jag älskade verkligen hur Sophie var en knäkatt. Hon gillade att knåda på den mjuka fleecefilten och sedan mysa i mitt knä. Det var kul att ha en lekfull kattunge i närheten. Ragdolls är som valpar och följer mig runt i huset. Mina kattungar har lämnat permanenta tassavtryck i mitt hjärta. Jag älskar och saknar dig så mycket Sophie! 
Har du en Ragdoll-kattunge eller katt? Överväg att skicka in din kattunge! Riktlinjer för inlämning av veckans Ragdoll Läs fler bidrag till Månadens Ragdoll Kitten. 