Det här är min ragdoll med krämspets – Morgan. Vi räddade honom från North Pinellas Humane Society i Clearwater, Florida. Han var sex år när vi hittade honom. Morgan var en vacker 20+ pund, declawed behemoth av en hankatt. Enligt de underbara människorna på Humane Society hade Morgans ägare gått bort och han överlämnades sedan av en familjemedlem till ägaren.
Jag hade tagit med min dotter till Humane Society för att leta efter och rädda "en ful katt" eftersom (som vi alla vet) vackra katter alltid kommer att hitta hem. Jag pekade ut några riktigt vänliga, men ändå hemtrevliga katter för min dotter när hon klagande kallade mig för att Morgan hade klättrat över de andra djuren i kattens livsmiljö för att tvinga sig själv i hennes knä. Min dotter sa hela tiden "Men mamma, han är verkligen rädd!" när jag upprepade för henne att den enorma katten i hennes knä var för vacker. Tja, han VAR verkligen rädd – även om allt den stora katten behövde göra var att sitta ovanpå vilken katt som helst och han skulle ha varit bra.
Till slut insåg jag att den här enorma, lurviga fjantbollen hade valt oss (och vem var jag att argumentera med honom?) och han kom hem. När han väl hade bosatt sig, blev det uppenbart för oss att vårt hem måste ha varit ett "steg-down" jämfört med Morgans tidigare hem. Han vägrade gå på vår matta under de första 2 veckorna (ursäkta mig, ers majestät!), men han anpassade sig när han insåg att istället för bara en ägare som tidigare, hade han nu 3 mänskliga tjänare för att möta hans krav. Ungefär ett halvår senare deltog jag i Morgan i Humane Societys årliga kalendertävling. Morgan slutade som "Mr. januari” och fick sina bilder professionellt tagna åt oss.
Några månader senare gick vi till det humana samhället till "problem" kattrummet för att adoptera en följeslagare till Morgan. Jag svor DENNA GÅNGEN, inget vackert ”Mr. januari” kandidater. Vi hittade Toby, som hade blivit tillbaka 3 gånger och jag bestämde mig för att han behövde oss.
Toby hade ett "litet" OCD-problem. Han blev vår säkerhetschef när han gick från dörr till dörr och fönster till fönster hela dagen och sedan sprayade dem alla för att hålla andra katter utanför. Det tog 9 LÅNGA månader, men mellan vår kärlek och Morgans fasta tassar av förmyndarskap kom Toby äntligen tillrätta. Morgan tog sin roll som alfakatt på största allvar. Varje gång som Toby började agera maniskt, var Morgan där för att sätta rätt på honom. Det var ett partnerskap gjort i himlen.
Toby utvecklades till en underbar katt och Morgan hade en nära vän. Ett av deras favoritspel var att jaga varandra runt huset, som kulminerade med att den ena (eller båda) hoppade upp till baksidan av vår vilstol. Du skulle veta när de uppnådde "slutspelet" när du hörde någon skrika förskräckt när det 20 kilo tunga lurviga godståget kom trumma på den som hade oturen att sitta i den stolen.
Det sista fotot i mitt mejl visar Toby – som precis hade ägnat HELA fem minuter åt att gräva maniskt i ett papper. Till slut fick Morgan nog av Tobys oväsen och (som alfa-katten) kom han över och skymde bara över Toby tills han fick meddelandet. Jag tog bilden precis när Toby insåg att han skulle bli slagen av Morgan om han inte slutade. Morgan är 16 år gammal nu och saktar inte ner mycket – även om han inte har förvandlats till ett godståg på ett bra tag (tack och lov!).
Veckans Ragdoll eller Veckans Floppycat på Floppycats är inte en tävling eller egentligen en urvalsprocess – så länge du följer dessa riktlinjer (som håller oss friska) och skickar in din berättelse och dina bilder i sin helhet, kommer din kattunge vara nästa i kö för veckans Ragdoll eller veckans diskett. Om du är intresserad av att skicka in din kattunge som veckans katt, välkomnar vi dig att dela berättelser och bilder på din eller dina katter med oss och Floppycats.coms läsare.
Vi vet att inte alla Floppycats.com-läsare har en Ragdoll-katt. Och vi är inte exklusiva för Ragdoll-katt, så vi startade en veckans diskett så att läsare som inte har Ragdoll kan dela med sig av sina kattungar också! Eller läsare som har Ragdolls och andra sorters kattungar, kan dela hela sitt katthus individuellt.
Läs mer om hur du delar din kattberättelse.