Stor variation finns bland de 38 levande skallerormarterna. Vissa arter är små rovdjur av ödlor och insekter som sällan överstiger 2 fot i total längd; i den motsatta änden av spektrumet närmar sig den största arten 7 fot och kalasar på kaniner och markekorrar. Hanar och honor av vissa arter når olika storlekar, ett fenomen som kallas sexuell dimorfism.
Det vanligaste mönstret bland skallerormar är att hanar når större storlekar än honor. Western diamondback (Crotalus atrox), eastern diamondback (Crotalus adamanteus) och rotbromsskallerormar (Crotalus horridus atricaudatus) uppnår längre längder och vikter än honorna gör. Hos andra arter, till exempel pygméskallerormar (Sistrurus miliarius), är hanarna och honorna ungefär lika stora. Sidewinders (Crotalus cerastes ssp.) är ett av få exempel där honorna blir större än hanarna.
Graden av sexuell storleksdimorfism är ofta subtil. Till exempel är hanar med svartsvans (Crotalus molossus molossus) i genomsnitt 37,5 tum, medan honorna i genomsnitt är cirka 34 tum i total längd. Manliga Mojave skallerormar (Crotalus scutulatus scutulatus) når cirka 34 tum, medan honorna bara når cirka 30 tum. Bandade stenskallerormar (Crotalus lepidus klauberi) uppvisar ett av de mest drastiska förhållandena, eftersom hanarna når cirka 20 tum, medan honorna i genomsnitt är cirka 17 tum.
