Övre luftvägsinfektioner är mycket vanliga hos katter, särskilt kattungar och skyddskatter. Dessa infektioner svarar vanligtvis bra på behandling, även om vissa katter kan bli ganska sjuka, med svåra fall som ibland blir lunginflammation.
Termen övre luftvägsinfektion beskriver faktiskt en komplex mängd sjukdomar som kan uppstå ensamma eller i kombination. I allmänhet ger alla dessa sjukdomar en liknande uppsättning symtom som främst påverkar de övre luftvägarna (dvs främst näsan och halsen).
Symtomen på övre luftvägsinfektioner hos katter kan variera i svårighetsgrad, men inkluderar vanligtvis något eller alla av följande:
Det finns många organismer som orsakar övre luftvägsinfektioner hos katter, men de vanligaste bovarna är:
Majoriteten av fallen beror på virusinfektioner med herpesvirus och/eller calicivirus.
Kattungar och skyddskatter är i hög risk. Övre luftvägsinfektioner vanligast hos katter som regelbundet har kontakt med andra katter där katter är inhysta tillsammans på platser som skyddsrum.
Ovaccinerade katter, katter som är under stress och katter som är immunsupprimerade på grund av tillstånd som felint leukemivirus (FeLV) eller felint immunbristvirus (FIV) löper också större risk. Katter med platt ansikte, som perser, verkar särskilt mottagliga för övre luftvägsinfektioner.
Övre luftvägsinfektioner sprids via flytningar från näsan och ögonen, antingen genom direktkontakt med infekterade katter, aerosolkontamination eller genom kontakt med föremål som disk eller sängkläder som har kontaminerats med sekret från infekterade katter.
En diagnos av övre luftvägsinfektion kan ofta ställas på basis av historia och symtom. Ytterligare diagnostiska tester kan göras på sekretet för att identifiera de organismer som orsakar sjukdom.
För de flesta katter är behandlingen inriktad på att hantera symtomen. Även om de flesta fall orsakas av virus, kan antibiotika ordineras för att bekämpa bakterieinfektioner som ofta uppstår sekundärt till virusinfektioner. En ögonsalva kan också ordineras, och mediciner för att kontrollera nästäppa och flytningar kan också ordineras av din veterinär.
Många övre luftvägsinfektioner kommer din veterinär att tillhandahålla behandlingar som du kan göra hemma, men i fall där katter inte äter eller dricker eller har allvarliga andningssvårigheter kan sjukhusvistelse krävas. Intravenösa vätskor kan ges för att förhindra uttorkning och syrgasbehandling kan användas vid behov.
De flesta fall försvinner inom en vecka till 10 dagar, även om ibland övre luftvägsinfektioner kommer att hänga kvar i några veckor. För fall som inte svarar på den vanliga stödjande behandlingen kan antivirala läkemedel prövas. Katter som drabbas av långvariga eller upprepade anfall av luftvägsinfektioner bör kontrolleras för FeLV och FIV även om husdjuret tidigare testat negativt.
När symtomen har försvunnit fortsätter katter som är infekterade med herpesvirus att bära på viruset för alltid och kan få blossar då och då. Med herpesvirus är infektionen vanligtvis bara "aktiv" efter tider av stress och kan få ett återfall (visa symtom igen).
Vacciner mot både herpesvirus och calicivirus är en del av det rutinmässiga vaccinationsprotokollet som kommer att rekommenderas av veterinärer. De ges oftast som injektion och din veterinär kan diskutera vilket vaccin du ska använda och ett lämpligt vaccinationsschema för din katt. Hos unga kattungar är vaccinerna inte helt skyddande förrän hela serien av vacciner ges.
Att minimera stress, såväl som att förhindra kontakt med infekterade katter, kan också minska förekomsten av övre luftvägsinfektioner.
Katter ska hållas tysta och bekväma under förloppet av en övre luftvägsinfektion. Torka försiktigt bort flytningar från ögon och näsa och administrera alla mediciner som ordinerats av din veterinär. En luftfuktare kan ofta hjälpa till med att hantera trängseln.
Eftersom katter kan förlora sitt luktsinne eller få smärtsamma sår i munnen, kan deras aptit bli lidande. Du kan prova att mata deras favorit, extra välsmakande burkmat, eller till och med en speciell veterinärdiet som ger extra näringsstöd om din katts aptit minskar. Men om din katt inte vill äta eller dricka alls, kontakta din veterinär.
I hushåll med flera katter, tala med din veterinär om eventuella försiktighetsåtgärder du bör vidta för att minimera risken för andra mottagliga katter i hemmet, som att isolera sjuka katter eller desinficera matskålar och sängkläder.
