Hög och viftande: Spänning, lycka eller en vänlig inbjudan att spela.
Låg och viftande: Självförtroende, tröst eller belåtenhet.
Hålls rakt upp: Vakenhet eller intresse, särskilt i kombination med piggna öron.
Hålls lågt: Underkastelse, rädsla eller ångest.
Instoppad mellan benen: Rädsla, underkastelse eller extrem stress.
Snabbt viftande: Spänning eller otålighet.
Långsamt viftande: Avslappnad, nöjd eller likgiltig.
Hårt viftande: En osäker eller konfliktfylld känsla, som spänning blandad med rädsla.
Cirkling: En avsikt att röra sig, ofta mot något (t.ex. en person eller ett annat djur) som har fångat hundens uppmärksamhet.
Plötlig svans: Ett tecken på irritation eller irritation, ofta med tillbakalutade öron.
Det är viktigt att notera att svansrörelser inte alltid är enkla och kan variera beroende på den individuella hundens personlighet och situation. Kroppsspråket bör tolkas som en helhet, med tanke på svanspositionen i kombination med andra ledtrådar som öronposition, ansiktsuttryck och hållning. Om du inte är bekant med en viss hund är det bäst att vara försiktig och söka professionell vägledning eller information från hundens ägare innan du gör antaganden baserade enbart på svansrörelser.
