Bland de saker jag fruktar mest med Cooper är detta:en öroninflammation.
Och här är vi.
Vi har inte varit hos veterinären än, men jag är nästan 100 % säker på att han har en öroninfektion. Han började skaka på huvudet och tafsa i öronen för ett par dagar sedan. Jag tittade och hans vänstra öra var ganska ful. Det är en hel stor sak att rengöra Coopers öron. Han slår ut.
Under de senaste dagarna har vi gjort godsaker + huvudlås + bomullstuss indränkt i lösning. Han stoppar svansen och skakar och försöker springa och gömma sig för oss. Han skriker. Han fladdrar. Det är tortyr. För honom och för oss. Faktum är att igår kväll tog det till en helt ny nivå och bräckte faktiskt tänderna, vilket krossade mitt hjärta.
Men vi kämpade mot honom för att rengöra hans öron med det vilda hopp om att det bara var smuts, att det skulle klarna upp. Men två dagars kamp, och det fylls nästan omedelbart på. Det är en infektion. Jag vet att det måste vara vansinnigt smärtsamt för honom att ha dessa infektioner. Jag vet att det måste vara läskigt för en nervös hund med honom, att hantera den här öronsituationen. Han förstår inte vad som händer. Han vet bara att det gör ont. Men det finns bokstavligen ingen väg runt det.
Om historien är någon indikation, är vi på gränsen till hans allvarliga säsongsbetonade allergiattack. Tillsammans med öronen noterade jag igår att han började slicka sina fötter, ett säkert tecken på förestående allergisk undergång, och hans ögon har varit små kranar. Jag vill få honom på detta påstådda mirakelallergiläkemedel som heter Apoquel, men de underproducerade p-piller och har satt kliniker på en väntelista. Från och med i höstas var vi först i kö för det om vår klinik fick in någon, så när han träffar veterinären ska vi se till att vi fortfarande står i kö för det. Jag har mycket hopp om den drogen, om jag ska vara ärlig, eftersom det i stort sett är det enda/sista alternativet för honom, även om jag inte tror att det skulle påverka hans öronsituation.
Detta är för övrigt första gången vår nya veterinär här kommer att behöva ta itu med Cooper och hans öron... de två senaste gångerna var i Louisiana, och innan dess hade vi en annan veterinär i Indiana. Jag ska ge honom hans ångestdämpande tillskott innan vi går i hopp om att det ska ta bort lite av kanten. Inget skämt, förra gången han var tvungen att få sitt öra svabbade tog det fyra personer. Fyra. Att torka hans öra.
Så det har jag att se fram emot.
Beroende på hur hans veterinärbesök går, kanske jag har eller inte har fingrar att skriva längre så detta kan vara min sista post-HA!
Hur som helst, super, super förlåt för gripefesten! Jag vet att många av er har liknande problem – allergier, rädslor, hälsostress, etc. – så vi hoppas att din sommarsäsong har börjat bättre än Coopers!
