1. Ras:
– Olika hundraser har distinkta genomsnittliga födelsevikter. Större raser tenderar att få tyngre valpar vid födseln.
2. Kullstorlek:
– Antalet valpar i en kull kan påverka födelsevikten. Valpar från mindre kullar är ofta större vid födseln eftersom de har mer utrymme och näring i livmodern.
3. Moderns näring:
– En välnärd mamma med tillräcklig näring under graviditeten bidrar till friskare, tyngre valpar.
4. Moderns hälsa:
- En mammas allmänna hälsa och eventuella medicinska tillstånd hon kan ha under graviditeten kan påverka valparnas födelsevikter.
5. Genetik:
- Vissa genetiska egenskaper kan påverka födelsevikten, som rasens inneboende storlek och tillväxtegenskaper.
6. För tidig födsel:
– Valpar som föds för tidigt är i allmänhet mindre och kan ha lägre födelsevikt.
7. Placentafunktion:
- En korrekt funktion av moderkakan är avgörande för näringsöverföring från mamman till valparna. Problem med placentafunktionen kan påverka valparnas tillväxt och vikt.
8. Multiparitet (Paritet):
– Antalet tidigare dräktigheter mamman har haft kan påverka valparnas födelsevikter. Erfarna mammor får ofta tyngre valpar vid varje efterföljande graviditet.
9. Dräktighetsperiod:
– Dräktighetstidens längd kan påverka valparnas födelsevikter. Längre dräktighetsperioder kan resultera i större valpar.
10. Miljöfaktorer:
- Stress, brist på motion och ogynnsamma miljöförhållanden för mamman kan påverka hennes hälsa och, i efterhand, valparnas födelsevikter.
Obs! Födelsevikter kan variera även inom samma kull beroende på individuella genetiska och miljömässiga faktorer. Dessutom kan rasstandarder ge idealiska födelseviktsintervall för specifika raser, men den faktiska vikten kan avvika något.
