Känd som världens största ras, den irländska varghunden är en stark och robust jätte vars temperament är mild och ädel. Den irländska varghunden är ett utmärkt komplement till alla familjer som kan erbjuda gott om utrymme för att rymma denna rass storlek.
En stor storlek är mycket att föredra i denna ras. Den irländska varghunden ska dock också ha en graciös kroppsbyggnad, med en aktiv och lätt gång, samtidigt som den stolt håller huvudet högt. Den liknar den grovbelagda vinthunden, den irländska varghunden är den högsta sikthunden med en stark byggnad. Hundens grova päls ger effektivt skydd mot kallt och fuktigt väder och även mot motståndarnas tänder. Pälsen kan också vara trådig och lång, under käken och över ögonen.
Även om hunden är enorm, är den väldigt mild, lättsam och mjuk. Hunden förblir lugn inomhus och är känslig, lättsam, tålmodig och älskvärd. Denna ras är mycket vänlig mot okända människor, mild mot husdjur, andra hundar och barn och är modig när det behövs.
När det gäller hundens skötsel måste pälsen kammas eller borstas två gånger i veckan och ibland är det en bra idé att klippa bort sitt herrelösa hår. Dött hår måste tas av två gånger om året. Hunden älskar att sträcka på benen och långa promenader, därför är daglig träning ett måste. Inomhus kräver hunden mycket bra utrymme för att sträcka ut sin kropp på ett mjukt underlag. Att ligga ofta på hårda ytor kan orsaka utveckling av förhårdnader.
Den irländska varghunden, som har en livslängd på fem till sju år, kan lida av von Willebrands sjukdom (vWD), progressiv retinal atrofi (PRA) och megaesofagus. Det är också utsatt för mindre hälsoproblem som kardiomyopati, höftledsdysplasi hos hundar (CHD), osteosarkom och osteochondritis dissecans (OCD). För att identifiera några av dessa problem kan en veterinär utföra höft- och hjärtundersökningar på denna hundras. Dessutom är irländska varghundar kända för att vara mottagliga för svansspetsskador och tolererar inte barbituratbedövning.
Den irländska varghunden nämndes för första gången i Rom år 391 e.Kr. Hunden fick ett stort rykte för sin förmåga att slåss med vilda djur under sport och även för sin ädla gestalt. Det sägs att stora hundar transporterades från Grekland till Irland år 1500 f.Kr. Hundarnas statur blev mer imponerande i Irland och de erbjöds som gåvor till Rom. Rasen var så känd i Irland att många legender spåddes om hundens tapperhet i jakt och strid.
På irländska är rasen känd som Cu Faoil och det fanns en tid då varje stor hund kallades Cu, vilket talade om tapperhet. Irländska hövdingar betraktade rasen som utomordentligt bra jägare av irländska älgar och vargar. Bilder på dessa hundar går tillbaka till 1600-talet och påminner mycket om dagens irländska varghundar.
