För många människor kan en hästs hov se ut som ett fast föremål, tuff och hård hela vägen igenom. Det är dock inte fallet. Hoven är uppbyggd av flera olika lager och strukturer, var och en med en specifik funktion.
Hästar har utvecklats från den fyrtåiga, hundliknande eohippusen till den entåiga varelse vi känner idag. Bevis på de försvunna tårna finns kvar. Kastanjen och ergoten är broskliknande utsprång längs insidan av hästens ben och på undersidan av bröstleden.
På vissa hästar växer de snabbt och även om ingen skada görs om de lämnas att bryta av naturligt, trimmas de ibland för ett snyggare utseende. Två ben rinner ner på vardera sidan av hästens framben mellan knä- och bröstleden. Dessa två skenben tros vara det som finns kvar av de tidigare tårna.
Det finns tre ben inuti hoven. Det längsta är det korta bröstbenet som sträcker sig ner från det långa bröstbenet i hästens ben.
Det största benet i hoven är pedal- eller kistbenet. Inom detta ben finns många små passager för blodkärl och nerver.
Under korsningen mellan det korta bröstbenet och kistbenet sitter det lilla navikulära benet. Flera senor och ligament rinner ner från benet och fäster vid benen i foten.
Runt dessa ben finns de känsliga lamellerna. Detta är ett lager av vävnad som transporterar blod till alla komponenter i hoven. Under de känsliga lamellerna och benstrukturerna sitter den digitala kudden. Detta är en gummiartad vävnadsdyna som bildar hovens häl och hjälper till att absorbera stöten när hästens hov kommer i kontakt med marken.
Runt de känsliga lamellerna finns de kåta lamellerna. Detta lager är ganska hårt och har ingen känsla. Den fäster på hovens yttervägg på liknande sätt som kardborrefäste.
Marginalen där väggen och de kåta lamellerna fäster kallas den vita linjen, som ger hovslagaren en visuell indikation på hur djupt han kan trimma hoven och var han ska sätta in naglarna för hästskor.
Väggen liknar våra fingernaglar till sin sammansättning och funktion och växer hela tiden. Hovens vägg kan vara mycket tunn, eller mycket tjock beroende på typ av häst, dess näring och miljö. Vilda hästar sliter på hovväxten naturligt, men tamhästar kräver regelbunden trimning av en hovslagare.
Färgen på hoven påverkas av färgen på huden ovanför den. Om en häst har vita märken direkt ovanför hoven kan hovväggen bära ner samma pigmentering. Många tror att klövar med svarta väggar är starkare än klövar med vita väggar. Detta är inte sant.
Själva utsidan av väggen skyddas av perioplen. Detta lager skyddar fukten i hoven. Kransbandet löper runt själva toppen av hoven. Detta är ett blodrikt band som hoven växer ur, lite likt nagelbandet på vår nagel. Allvarliga skador på detta band kan orsaka missbildningar i hovväggen.
På undersidan av hoven sitter sulan. Detta är en konkav, tjock men flexibel stoppning av hård vävnad som skyddar den känsliga sulan direkt under fotens ben.
Mitt på sulan sitter den V-formade grodan. Grodan kommer i kontakt med markytan när hästen färdas och hjälper blodet att cirkulera i foten. Grodspalten löper ner i mitten av grodan och hjälper till med flexion och grepp. Fotstavarna löper på båda sidor om grodan, och de ger stabil upphängning för väggarna och grodan när hästens fot slår mot marken.
Tamhästar kräver daglig fotvård för att hålla sig friska. Det är viktigt att rensa smuts och gödsel från klövarnas undersida samt ta bort fastnade stenar, pinnar eller till och med kottar som kan orsaka obehag och blåmärken.
När du visuellt kontrollerar hela din häst, leta efter eventuella svullnader eller skärsår runt foten. Om din hovslagare rekommenderar det, belägg din hästs hovar med ett återfuktande förband när du sköter. Om din häst har svaga hovväggar, överväg att prova något av de många fodertillskott som påstår sig gynna hovens tillväxt.
Ungefär var sjätte vecka bör en hovslagare trimma ner tillväxten, hjälpa till att åtgärda eventuella hovproblem och föreslå korrekt skötsel beroende på din hästs användning och miljö.
