Dagens Emmetts operation. Och – suck – hans bror Lucas kommer att hålla honom sällskap tills hans operation senare idag.
Emmetts operation var planerad för två veckor sedan. Jag tog in honom för att han hade några hud-/utslagsproblem och en liten röd bula på bröstkorgen hade förändrats till en mycket större lila bula. Veterinären gör en bred excision i fall det är en mastcellstumör.
Jag var redan en röra.
Sen, i början av förra veckan, nämnde John att det såg ut som att Lucas hakat sin daggklo. Det var inflammerat, så vi städade upp det, antog att det var från brottning med Molly eller sprang genom hindren i vår bakgårdsdjungel, och sedan... Jag glömde det liksom.
Tills torsdag kväll. Vi satt utanför. Det var vackert väder så vi grillade medan hundarna sprang runt. John frågade om jag hade kollat Lukeys daggklo. det hade jag inte. Det hade han inte. Det räcker med att säga att jag känner mig hemsk.
Vad det än är, är det inte ett snitt eller en rivning. Först på fredagen ringde jag veterinären och fick in honom för att träffa den nya veterinären på praktiken samma eftermiddag. Han stack en nål i den, och nålen fylldes med blod. Han sa att han hoppades få se något puss- eller cystmaterial, så han tog en andra nål. Blod igen och lite vätska. Lång historia kort:Han rekommenderade att ta bort det ASAP eftersom det bland annat kan vara ett melanom som kan vara malignt. Det kommer från hans nagelbädd, så det kan sluta med att han tappar hela sin daggklo under operationen idag. (Det var för övrigt Lucas bästa veterinärbesök någonsin. Han var mycket mer avslappnad och betedde sig perfekt. Jag kommer att skriva om våra nya strategier en annan gång.)
Så båda mina stora pojkar opereras idag. Wahhhh.
Jag är ett nervvrak, och de kommande veckorna med två hundar med suturer kommer att bli lite av en utmaning.
Tänk glada tankar till mina killar! Jag kommer att uppdatera Facebook senare idag med resultaten.
