Bowser var en söt, älskvärd och väldigt fet Beagle. Istället för att väga 30 kilo, vägde han hela 50. Bowsers veterinär undersökte honom i juni och ordinerade viktminskning. Det rekommenderades till hans ägare att Bowsers mat ändrades till en metabolisk diet, att han slutade få godsaker varje timme och han börjar träna.
Hans välmenande ägare kände sig hemsk. Han hade inte insett att Bowser var så överviktig. Fast besluten att hjälpa sin hundvän att komma i form tog han Bowser på en springtur. Tyvärr var Bowser, till skillnad från sin ägare, inte en löpare. Han var fruktansvärt ur form. Han höll sig spelmässigt den första milen, men någonstans under den andra kollapsade han. Det var trots allt juni i södra USA
Bowser kom till vår akutmottagning på en bår. Han flåsade okontrollerat, utsträckt på sidan. Han hade kräkts och hade kraftigt blodig diarré. Hans mage var täckt av klarröda fläckar. Termometern visade 111 grader.
Vårt akutteam satte igång omedelbart. En IV-kateter placerades och kylda vätskor startade. En fläkt riktades mot Bowser, och handduksförpackade ispåsar placerades längs hans mage och i hans armhålor. En syrgasmask fylld med isflis placerades över hans näsa.
Blodprov visade att Bowser redan var allvarligt drabbad. Hans antal vita blodkroppar och blodsocker var låga, och hans blod koagulerade inte ordentligt. Hans lever- och njurvärden hade redan stigit till följd av chocken och organskadorna, vilket gjorde att hans prognos var säker. Hans ägare var förkrossad. Han hade aldrig för avsikt att orsaka sin hund någon skada, och han sa åt oss att göra allt vi behövde göra för att rädda hans vän.
Bowser tillbringade fyra dagar på sjukhuset med intensivvård. Han fick två plasmatransfusioner, många liter vätska och höll på med antibiotika. Trots hur allvarligt han drabbades, återhämtade sig Bowser. Efter fyra dagar åkte han hem med sin kärleksfulla och tacksamma ägare för att börja sin viktminskningsresa i mycket långsammare takt!
