Rob var en av fångarna i Pen Pals-programmet när jag talade där för flera år sedan. Det var en härlig överraskning att se honom på Pet Professional Guild-tränarkonferensen i Tampa, Florida, i höstas och ha en chans att chatta. Det framgår av hans kommentarer att programmet bidrog till hans framgångsrika återinförande i samhället. Rob arbetar för närvarande med en mentortränare för att få ytterligare erfarenhet och kunskap inom området hundträning och beteende.
Efter konferensen kontaktade jag Rob och frågade om jag kunde intervjua honom för den här artikeln. Han var glad över att få delta. Vi har undanhållit hans efternamn för att skydda hans integritet.
Pat Miller: Hur kom det sig att du blev fängslad?
Rob: För många år sedan var jag ganska omogen och självisk och saknade någon känsla för riktning. Med ett sinne fyllt av negativitet och alkohol gjorde jag något ovänligt och tanklöst.
Pat: Hur blev du involverad i fängelsehundprogrammet? Hur påverkade det ditt liv när du satt i fängelse?
Rob: 2007 introducerades Pen Pals-programmet på anläggningen där jag hade blivit tilldelad. En ansökningsprocess sattes upp för att avgöra vilka män som skulle vara bäst lämpade för programmet. Jag ansökte, och i juli samma år blev jag antagen, och flyttade omedelbart in i en cell med en annan internhanterare. Det draget var förmodligen ett av de bästa dragen jag någonsin gjort, eftersom det gav mig möjligheten att leva och andas hundträning 24 timmar om dygnet.
Pat: Vad gillade du med programmet?
Rob: Det finns så många saker! En av de bästa är känslan av prestation och självvärde du får av att hjälpa en annan levande varelse att hitta ett liv i lycka, trygghet och tröst.
Pat: Hur länge var du med i programmet? Hur många olika hundar tränade du?
Rob: Jag var med i programmet från juli 2007 till oktober 2014. Under den tiden arbetade jag med nära 40 hundar – både de som togs in för programmet och de som ägdes av personal som arbetade på anläggningen.
Pat: Blev alla adopterade? Var det svårt att släppa taget?
Rob: Nästan alla dessa hundar adopterades framgångsrikt, med det sällsynta undantaget av en eller två som inte kunde anpassa sig till fängelsemiljön på grund av extrem rädsla. Det var alltid lite svårt att släppa taget – men det var tröstande att veta att de skulle komma till kärleksfulla hem och bli omhändertagna för resten av livet.
Pat: Var det en speciell hund som rörde vid dig?
Rob: Alla hundarna påverkade mig, men den som sticker ut mest var en Foxhound/Collie-mix vid namn Woody. Han var den första jag arbetade med som hade allvarliga rädslaproblem, och han lärde mig mer än någon annan om rädsla och beteende, och om mig själv också.
Pat: Fanns det saker du lärde dig i programmet som har hjälpt dig med andra aspekter av ditt liv?
Rob: Jag lärde mig så mycket genom programmet. En av de viktigaste är att släppa det gamla, själviska tänkesättet och öppna upp mitt hjärta och mina tankar för andra. Efter att ha anförtrotts en ledarroll inom programmet kunde jag utveckla färdigheter som var så värdefulla för hela livet, som att lyssna, lösa konflikter och tala inför publik, samt att vara en länk mellan personal och interner.
Pat: Har du för närvarande några tränarlegitimationer? Förföljer du någon?
Rob: Jag är en professionell medlem av Association of Professional Dog Trainers (APDT), samt en AKC Canine Good Citizen-utvärderare. Jag kommer möjligen att söka ytterligare certifieringar och meriter i framtiden, men just nu försöker jag skaffa mig så mycket direkt erfarenhet och förståelse som jag kan i relation till alla aspekter av utbildning, beteende och affärer.
Pat: Vet dina kunder att du satt i fängelse? Har detta skapat några hinder för dig?
Rob: Några av de kunder jag har arbetat med känner till mitt förflutna, och de som gör det störs inte av det.
Pat: Vad tyckte du om PPG-konferensen?
Rob: PPG Summit var en otrolig upplevelse, en som jag kommer att se tillbaka på länge med glädje.
Pat: Är det din plan att göra hundträning till en livsvarig karriär?
Rob: Att träna djur är vad jag skulle älska att göra som en karriär för livet. Jag jobbar hårt för att följa den drömmen.
Pat: Finns det något mer du vill dela med dig av?
Rob: Jag vill tacka alla som var involverade i programmet på alla nivåer. Jag hoppas att de inser hur fantastiskt det är för mig att ha varit en del av något så stort och kraftfullt.
